Att bryta ihop!!
Att bryta ihop och bygga upp sig själv!! Ja de har man verkligen fått lära sig att dena resa!!
Men varje gång när man bygger upp sig själv är de alltid någon bitt som aldrig blir hel!
Grabbarna är 1 månad på torsdag! Här sitter jag på sjukhuset som ALLA andra dagar och matar Wille!
I vårat "hem" ett rum med 4 väggar! De är stökigt och litet!
Här är de dom som har fått ett barn som väger ca 3000-4000g som kanske bara har svårt med tex matningen eller dom har fått gulsot och behöver sola!
Dom har friska barn! Eller bara förtidigt födda.
Vi sitter här med ett barn som är allvarligt hjärtsjuk! Så allvarligt att dom inte kan operera honom! Tyvärr är de inte bara 1 grej som behöver lagas i hans lilla hjärta, utan ganska många saker!
Känns som man bara går och väntar dag ut o dag in! Nu kämpar vi för hans vikt! Han måste komma upp i 1500-2000g för att äns kunna diskutera operation! Men när vi väl kommit ditt kanske dom säger en annan vikt! Eller Max har blivit försvag!
Max har redan blivit lite åt de sämre hållet tyvärr! Känns som man bara går och väntar!
Vart är familjelyckan? Just nu känner jag att den inte är här!! Jag älskar mina grabbar av hela mitt hjärta!
Men ska man behöva känna att man lånar Wille så fort man går utanför sjukhuset?
Hemma vet jag inte äns vart jag ska göra av honom?
Skrämmande!
Vi har varit hemma 2grr på snart 1 månad samanlagt ca 8h!
Jag skulle kunna göra vad som bara för att få vara en familj hemma på heltid!!
Som dom andra som får barn, dom åker oftast hem samma dag och får vara en familj på heltid!
Dom slipper "låna" sitt barn för att få åka hem!
Jag vill så gärna ha 2 friska grabbar och bara få vara hemma, njuta utav att dom är små o mysiga!
Den tiden går så fort och snart är dom inte små längre!
Nu får jag njuta av 1 av 2!
Men jag har fått 2 bebisar!!
Vill bara att allt ska bli bra!!
Vad har man gjort för att förtjäna detta?
Leva i denna ovisshet!
Leva i denna miljö!
Leva med 1 av mina 2 grabbar!
Leva i denna kris!
Leva i denna bergodalbanna som går lite upp men sluttar väldigt brant ner!
Snacka om att vi får igenom prövning efter prövning!
Klarar vi den här skiten så klarar vi FAN ALLT!!!
Jag känner mig så halv! Sliten! Ledsen! Lycklig! Arg! Besviken! Orolig! Trött!
Nu har jag skrivit av mig! Tårarna rullar ner för mina kinder och jag är helt SLUT!! TOM!
De är så svårt att försöka förklara hur jag känner och mår! Svårt att beskriva situationen vi är i! Hur vi slits från glädje, lycka o kärlek till sorg, ledsen o arg!
Vill inte alls förringa dina känslor men hade gjort vad som helst för att få ha min pojke kvar, åtminstonde på neo. Vi var förberedda på en lång o svår kamp men plötsligt tog den slut, för vår minsta kille orkade inte mer än 2 dagar och hoppet försvann. Försök att vara ödmjuk för vad livet ger dig. Just nu har du en helt frisk kille och en sjuk pojke som verkar vara riktigt tuff och har mångamånga möjligheter. Bryt ihop men var stark. Gör så gott du kan. Det gör du redan!